Veckosummering
Sara susade förbi helgen på besök, och det blev en speed-roadtrip runt Snaefellsnes peninsula, vattenfall, dalar och ett snabbt kik på glaciären där på avstånd, det blev oväntat jaccuzzibad i en sommarstuga och en massa skyr. Ett par dagar blev nog lite långsamma i Reykjavik eftersom jag hade lite skola att gå till men jag hoppas det var skoj för alla ändå. För egen del är jag galet fascinerad av berg, så jag är alltid nöjd så fort man kommer nära. :)
Börjar traska runt och kika på julklappar, man har ju lite mer press på sig när man är iväg att hitta på något skoj. Fast det är lite svårt i Reykjavik ibland, det mesta består av ull eller dyra desingrejer. Hm hm...
Dalen med utsikt mot Hvalfjördur, på väg ner från Islands högsta vattenfall Glymur.
Jaccuzzibad utomhus! Natt och kolsvart runtomkring i ett sommarstugeområde.
Sara på väg upp till stor knasig basalt-vägg
Kyrka framför snaefellsjökull
Grön Justie-prick filosoferar
Sara kikar runt i ett grått Reykjavik centrum
Skolan...
Jag har haft diskussioner med mina lärare som inte gett mig någonting, jag har tjatat och frågat, och frågat ännu mer. Den sista veckan har dock lite framsteg gjorts, både med mig själv och de fruktansvärt inkörda lärarna.
Jag måste tyvärr gå på alla 25 islänska elev-redovisningarna, lyssna, försöka lära mig och försöka ställa frågor, men lärarna kommer ha förståelse för att jag inte fattar mer än en fjärdedel av vad som sägs. Låter kul väl? Istället för att skriva mindre uppsatser, eller skriva opponeringar på engelska uppsatser eller läsa eller vadsom så måste jag sitta där, timme ut och timme in och stirra. Underbart.
Och det har varit en mängd andra problem med, som det islänska skolsystemet inte tycks klara av (krockande obligatoriska lektioner, där eleven får ta konsekvenserna). Det finns så mycket lösningar men så lite vilja...
Det börjat dock kännas bättre nu, när jag kastade av mig en kurs från axlarna som jag ändå inte vill läsa.
mindre stress och lite mer glädje.
Men så till gladare saker: Sara kommer på besök idag! Skall bli skojsigt. Även om det känns märkligt på något sätt? Man är så distanserad mot allt i Sverige nu, det känns långt borta...
Vi skall i alla fall göra en favorit i repris och hyra bil med Justine och hennes bästa vän som också kommer på besök, rida islandshäst, köra runt Snaefellsnes och titta på berg. :)
Och jag planerar julklappsköpen redan gott folk. Önska er saker eller upplevelser, bums!
Bygga bo
Jag har börjat bygga lite bo i mitt huvud, som en igelkott inför en vinter med efterföljande sommar. Ett litet mysigt bo med bra läge för dagarna som går, närmre regn och sol, gräs, träd och klippor.
Jag är så trött på att leta inneboende. Om det kära Martin nu säger kommer bli sanning i framtiden så behöver jag dock det. Inneboende nr 4 då, det ger ett genomsnitt av en ny inneboende om året. I ett halvår? I två månader? Tills hösten kommer igen?
Det är bland annat därför jag börjar spåna lite på att bygga upp något riktigt istället för att halvbo i en lägenhet jag egentligen är trött på, som jag aldrig har råd eller tid att fixa till så att det blir hemtrevligt nog, personligt. Eller som jag kunnat göra personlig eftersom det har varit någon annan där med annan vilja och närvaro än jag.
Det är lite läskigt dock. Det får inte bli för snart, det får inte ångras, hastas fram. Men att flytta till Lund vore fint, allra mest för att jag får mer närvaro till fin, slippa pendla till skolan varje dag, stressa mindre, och av ekonomiska skäl. Dock är vännerna i Malmö, vilket kan göra det lite slitsamt att byta stad.
Och så tar det tid och energi att fixa också. Och båda viljor måste vara med, bådas resonemang och hjärtan.
Uss, vad krångligt det är att komma fram till något vettigt svar.
Och det är ändå bara spånande. Och alldeles för tidigt för att bestämma sig. Och alldeles för tidigt att prata om här egentligen. Blubb. Letar ettor att byta med, igen. Gjorde så förra året med och se hur det gick...
Islänsk musik
Jag har varit lite inaktiv på sistone. Jag skyller allt på skolan, för att jag har haft för mycket att tänka på. Allt det här börjar förändra sig, på ett sätt jag inte riktigt tycker om. Vad händer om jag inte klarar allt? Vad händer om jag inte får ut allt det jag vill? Vad händer om jag inte lär mig allt jag måste?
Lyssnar på Svavar Knútur (http://www.youtube.com/watch?v=Pvll5EP7WS8&feature=related) efter ett långt lugnande samtal med Jonathan. Han, J, kanske inte kan lösa mina problem men han kan mjuka upp min oro.
Att ha honom här kändes som det borde göra och har gjort. Väldigt väldigt fint.
Jag låter bilder tala för resten:
Ner mot Reykjavik centrum
Utsikt från en buss
Kyss!
Michelingubbar till häst
Min kompanjon Justine blåser bort
Hvalfjördur
Stress och Glaciärer
Gymnasiets förvirring börjar återkomma till mig. Tiden då man var tvungen att välja mellan ämnen och inte kunna fördjupa sig i något trodde jag var förbi, men tydligen inte. Mitt intresse dras åt ett ämne, de andra glöms eller känns tråkiga. Det känns lite sorgligt att det måste vara så, hade jag bara fått tiden hade jag nog lätt kunnat brinna för alla ämnen som jag valt. Nu kommer en hel del annars intressanta fakta försvinna ur minnet, i brist på "glädje i lärandet", under detta lätt stressande parallell-system... Jag föredrar helt klart det svenska systemet.
Det kan ju vara resultat av att man har alldeles för mycket att göra utanför skolan också, fikor, fest, utflykter... Håhåjaja, livet är inte lätt. :)
I övrigt så har det varit en fin vecka. Har hyrt bil tillsammans med Justine (som jag umgås mycket med här, om jag inte nämnt det tidigare...) och hennes två vänner från Sverige, och tagit mig ut till Vattnajökull och tittat på lite andra häftiga saker. Speciellt Vattnajökull var häftigt att se! Det är så STORT. Ett islager som täcker berg, skimrande grönt i sprickorna, känns så överväldigande när man ser det. Bilder kan inte göra det rättvisa, hur liten man känner sig när man står brevid. På vägen dit hann vi köra förbi miltals med ödemark; lavafält med mossa på, lavaaska (som svart sand) utan någon växtlighet, vattendeltan med vatten från de smältande glaciärerna... Bara telefonledningen syntes ibland, och bergen på ena sidan av vägen. Och så besökte vi en svart strand såklart, inverterade färger, kändes helskumt.
Igår testade jag Reykjaviks uteliv på riktigt för första gången. Och höll ut ända till klockan halv fem innan jag staplade hem. I vanliga fall tar ju inte festen slut förrän 6-7 på morgonen men jag är ingen utpräglad festnisse på det sättet. Men kul var det! Det var en härlig blandning av utbytesstudenter som jag var ute med, Kevin från USA, min granne Robert från England (som ser ut som Mr Bean, verkligen), Ebba, Justine och jag från Sverige, folk från Finland, Holland och Litauen...
Sovdags!
2 dagar kvar tills Jonathan kommer.
Reykjavik Helpermanent
Det är fint, och jag ska lägga upp bilder om det går senare. Min granne på andra sidan gipsväggen är en danska som verkar vara social och glad (och just nu, första kvällen, har hon en pojke på besök minsann). Vi skall vara tre stycken som delar korridor, kök och badrum, men den tredje personen kommer inte. Får se om det dyker upp någon lite senare på terminen, men jag hoppas vi slipper turister eftersom hallen och köket kommer inehålla våra personliga saker...
Rakt över korridoren utanför vår lilla "lägenhet" bor pojkarna (det är roligt att de delat in oss efter kön...). Britten Robert -som ser ut som en liten Mr Bean- kommer nog bli fint sällskap i höst.
Det är fint att bo så nära centrum, skolan och folk. Jag kommer nog trivas. :)
Skolan har börjat reda ut sig, jag har läsmaterial så det räcker och jag trivs med schemat. Och idag gjorde jag min inte alls så seriösa hemläxa, att bygga en Icosahedron (http://en.wikipedia.org/wiki/Icosahedron) i papper (jag vet inte hur man länkar saker så bara klicka på länken om ni vill veta vad det är..). Jag hörde dock idag från danskans pojke att man kunde ha valt Research-project, som inte alls innebär att skriva examensuppsats som jag trodde, utan att hoppa in i ett redan planerat projekt. Och det låter så galet kul! Jag måste kolla upp om det är alldeles för sent att hoppa in i ett...
Åkte på utflykt med skolan i lördags, till en får-uppsamling, vilket var häftigt att se. Massor med får och så Lópapeysas (åter igen, de islänska lusekoftan) på alla! Fårbönder och deras familjer, vänner samt turister samlas och hjälps åt att sortera fåren efter öronmärkning. Det enda skrämmande är att även om det är ett väldigt bra sätt att få fram kött (fri uppväxt i det vilda) så blir hanteringen ändå maskinell genom människan, på grund av den effektiva sorteringen. Detta innebär oftast att några får skadas, tappar ett horn eller ett öra försvinner i en liten blodpöl...
Får får får
Barsk bonde med fångat får
Får som fått hornet avslitet
Ute är det höst. Det blåser runt löv och regnar ibland, molnen susar förbi snabb och lågt. Jag planerar te-inköp av modell större och har tänt alla min stearinljus. Färgglada och smidiga regnstövlar inköptes idag, jag kommer nog behöva dem i veckan har jag en känsla av.
Nedräkning 16 dagar tills Jonathan är här...
Reykjavik halvpermanent
Nå. Det börjar arta sig. En vecka kvar till fast boende hoppas jag, och jag hoppas det är fint. Undrar lite hur reglerna ser ut eftersom alla andra verkar ha hamnat på skumma ställen. Något gästhus hade veckostädning med betalning som vite om allt inte var rent, och en annan ville inte ge ut rummet till studenten på utsatt datum, och en tredje höjde hyran... Mitt gästhus verkar väldigt rent, lite nyare än de andra och hon som hade hand om det var väldigt trevlig. Så det enda jag egentligen är rädd för är veckostädningen? Hm.
Sitter på favoritcaféet med oändligt många gratis kaffe-påfyllningar och galet god cheesecake, Jonathan är uppring via skype och jag hör hur han knappar på sina tangernter i bakgrunden. Det är fint. Försöker planera hans resa hit, vilket inte är det enklaste! kursen han läser, Ekologi C, har obligatoriska moment varje dag. Uschiamej! Hoppas att han får ledigt några dagar för jag saknar honom fruktansvärt mycket nu, så mycket att det gör ont lite i ibland...
Min första kursbok inköpt, skoj! Jag tycker om att plugga och lära... Och Virologin och Fiskfysiologin verkar väldigt skoj de också, så det kommer nog bli en bra termin trots alla tvivel i början. :)
Håller tummarna för att min Buddy (Fadder) ska lyckas ordna så att jag får följa med henne på den årliga sheep-round up-day nästa vecka. Väldigt liten chans men ändå! 14 timmar på hästrygg i det islänska landskapet och samla får, håhå!
Åh, och så åkta jag runt en vecka med Jenny! Men jag är för trött för att berätta nu, får bli senare..
Dags att plugga lite, ska försöka bli bättre på bloggandet... Mer beskrivningar och mindre småprat?
Gäsp....
Så var det söndag efter Den Stora Festen. Vi är uppe och surrar runt och pratar, gäspar, skvallrar och fnittrar, dricker te och äter rostade mackor med ost. Igår var sista lördagen vi var här (även om vi är kvar fram till fredag), och den årliga ladu-festen i området invaderades av mer eller mindre fulla språkstudenter. Islänskarna blev både glada och störda, beroende på åldergrupp. Men vi, vi har nog inte haft så kul på länge!
En en-gång-om-året-ihopsatt-lokalgrupp spelade skränig och amatörmässigt framförd musik, texterna blev fel och nästan ingen låt avslutades, men skoj var det ändå. Speciellt när man får höra Oasis spelas ute i en pyntad lada på den isländska landsbygden. Ortsbefolkningen knuffades omkring i sina lopapeysu, den isländska lusekoftan, och det är tydligen vad man alltid har (och gör) här, oavsett åldersgrupp. Smart, eftersom det är kallt.
Jag spenderade mycket tid med min lilla kamera, vänner och dansgolvet, eftersom pojkarna inte ingick i kvällens nöje för mig. Jag fick dock värja mig till både höger och vänster, för fulla kursare och för lokalbefolkningspojkar som inte alls förstod problemet med att jag redan hade pojkvän. Vi få som redan hade pojkvän eller flickvän studerade de andras par-skapande med roat intresse. Ibland var det väldigt sött, ibland var det lite skrämmande matchningar... Menmen.
Planer för dagen är promenad, läxa och se vår kör sjunga i den lilla söta kyrkan här brevid. Och haffa Jonathan på Skype....
Blåbärssylten och hästarna
IGÅRKVÄLL var jag på en av de bästa ridturerna någonsin! En själslig paus från det stressade plugget och det uppslukande umgänget. 3 timmar på en töltälskande islandshäst i en galet sagolik natur var det. Berg som omsveptes av moln, korpar som cirklade över, tystnaden och färgerna! Och alla små fjärilar som ljudlöst fladdrade omkring ovanför vita små tussar av blommor i en röd och grön matta av vegetation blandat med sten. Och så massor av mysig tölt och galopp! Lycka! En islandshäst när jag blir stor skall det minsann bli!
SItter i The Dining Hall igen, killarna spelar musik och pingis, andra pluggar men de flesta sitter på internet. VI har valbar lekionstid, och för att vara ärlig så pluggar jag hellre själv eftersom det ger mer än lektionerna... Jag skulle egentligen ha gjort blåbärssylt och rabarbersylt nu, men den lektionen blev inställd. Informationen (och lärandet) är lite godtycklig här, du skall vara på rätt plats vid rätt tidpunkt för att ha koll på läget. Om du inte skulle vara det, så ordnar sig i och för sig det mesta ändå, jag får lite socker till mina blåbär och ska koka den själv till våra planerade pannkakor på lördag. :) Islänningarna är visst ett lugnt folk.
Snabb helgresumé
I söndags så besteg vi ett litet berg precis ovanför vår skola/hotell, om man får kalla det berg (300 m högt). Herregud vad svårt det var! Det var ingen fast berggrund eller vegetation att gå på, bara en brant lutning med småstenar och större lösa stenar. Det var nästan direkt farligt att gå nedanför någon annan, om det skulle råka trilla ner något. Men i alla fall 250 meter upp kom vi! Jag inser dessutom vikten av riktiga kängor, som stöd för anklarna, ajaj...
Biologpoäng är att jag har sett två mörkbruna små fjällrävar idag, på busstur! En fantastisk regnbåge och dimmor som slingrar sig från fjordarna in mellan bergen utanför. Det är bara så.. så.. vackert! Jag hade tänkt att ta en promenad idag efter skolan men vi var hemma från Ísafjördur så sent idag att det knappt finns tid för läxor. Det är därför jag sitter på min blogg, såklart. Hum.
Nåja. Det får bli en promenad imorgon, den enda ensamtiden på dagen egentligen. Men jag trivs förvisso i folks sällskap här, alla är väldigt lätta att prata med.
Idag bytte jag klass, från den lägsta eller näst lägsta klassen till den näst högsta (av fem). Jag orkade inte med den förra, då allt gick oerhört långsamt. Förstår inte alls varför jag hamnade med folk som inte ens har pluggat onlinekursen innan de kom hit, eller gjort prov eller något, när jag kämpat som en liten galning därhemma.. Jag tycker iaf den andra klassen passar mig bättre, phu. Svårt men skoj.
Neh, nu får det banne mig bli läxor, vi har massor att göra tills imorgon!
Hótel Núpur
Och ibland är det också skönt att slappna av från engelskan och islänskan. Huvudet går hela tiden på högvarv, man måste gräva i nätverket av ord i huvudet för att göra en konversation med någon annan utlänning givande på ett personligt plan, och det tar mer energi i början än man tror. Det var längesedan jag tränade min engelska. Knyter band till britterna för att få lite bättre dialekt och till andra för att träna... vi blir mer avslappnade med varandra
Här är också otroligt vackert med landskapet runtomkring! Berg och fjordar, jag är fascinerad av allt! Jag har svårt att greppa placeringen av en högskola just här dock, på samma sätt som jag förstår kampen för att få det att växa. 7000 personer kvar på ett stort område på nordvästra Island. Om vintrarna kan allt vara avstängt i flera veckor om det snöar för mycket. Man lever verkligen under vädrets makter. Jag förstår att detta måste främja kreativiteten hos folket, envisheten och ödmjukheten. Och så det självförsvarande nationalistiska. Alla är välkomna, men historian måste bevaras till vaje pris.
Hittintills har jag lyckats undvika att känna mig alltför vilsen, jag känner mig inte osäker eller blyg och kan lätt prata med folk. Och alla är vi i samma situation, vi är utslängda på landsbygden, 10 timmar med buss från Reykjavik och bergen och fjordar begränsar vägarna till smala slingrande ormar däremellan. Hem är internet och tryggheten är i sällskapet.
Och ja. Tryggheten och viss rutin börjar infinna sig. Men jag saknar Jonathan.
Pappas kamera verkar dessutom sönder, den vägrar att ens starta. Ångest på hög nivå! Skall lämna in på reparation i Reykjavik sedan, och försöka kolla vad min försäkring täcker. Suck. Pengar... Även om Island går att leva billigt i så hade man ju hellre lagt pengar på annat.
Men jag börjar gilla lakritsdoppad choklad minsann!
Hänvisar till facebook för mer bilder.
Västfjordarna, nordvästra Island. Isafjördur bor jag nära.... google it!
Departures - Arrivals
Packtankar, planeringsfixering, nuet-fokusering. Ingen föreställning om hur bra det skulle kunna bli, för då släpper jag bara in föreställningar om hur hemskt det skulle kunna utvecklas. Så är det och var i dagarna som gick.
Men oavsett:
Ég er á Islands!
Sitter nu på Backpackers Hostel som ligger på "gågatan" (fast folk kör bilar) här i Reykjavik, utmattad men relativt trygg i sinnet. Jag vet inte ens om jag är på rätt rum i rätt säng men den var ledig och ingen har protesterat hittills. Min utsikt är skyltfönster i ett litet falurött hus.
Innan jag blev insläppt har jag vandrat gata upp och gata ner och har nog redan fått koll på hur centrum i Reykjavik fungerar. Allt är så litet här! Små hus; vartannat i olika färger. Små kvarter med fina villor med massor av katter i. Små cafén med både veggie-tema och Espressohouse-stil, precis överallt! Och turister, herregud. Danskar, svenskar, norskar och tyskar, och så Reykjaviksborna som pratar som en blandning av alltihop. Jag trodde jag skulle vara vilsen och orolig, men allt har gått väldigt smidigt. Det är bara mina fötter som klagar.
Jag skall väl snart ut igen för att kanske köpa nya vandringskängor, och sedan möta upp med de blivande Islänska-kursarna... Får nog bli lite mer inlägg och bilder när jag installerats i Núpur utanför Ísafjördur.
***
Det blev inga vandringsskor, 3 olika dyra par, men ingen i min storlek. Ahwell.
Men så blev det en öl och en banan. Jag glömde äta middag. Och sedan kom det folk och alla var trevliga, de flesta roliga och ironiskämten låg på lagom hög nivå. Men efter en lång dag, och tröttande aktiviteter kände jag att det var dags att dra sig tillbaka redan - halv nio- och sova. Jag hade övergått till att vara lullig efter ölen, hungerdarrig, övertrött och underhållare i en underlig kombination. Kände att jag kanske inte borde börja min relation med de här människorna som clown, även om det var kul att prata massor. Så nu är jag tillbaks på hostellet, med ett lånat duntäcke över mig. Mys i kombination av kaos. Genom fönstret bokstavligen talat dundrar ett Heavy Metalbands halvkassa kovers av Black Sabbath, en sångare som skriker halvfalskt i falsett inför en musiktörstande stackars publik. På gatorna kör stadsjeepar, bara för att kolla läget på stan, och det är alldeles ljust ute. En del av mig vill verkligen ut och uppleva! Men det spelar ingen roll, jag får tid igen snart. Jag sover nog sött inom en timme skulle jag tro.
Somrigheter
Men fritiden jag får är ovärderlig. Det finns tid att plugga islänska precis så mycket som jag orkar, läsa en sommarbok, umgås med vänner eller ta en tur ut till föräldrarna och läsa Illustrerad Vetenskap i trädgården. Och just det känns underbart!
Det har varit en resande sommar. Sommarön, vandring, skolläger och Norge. Jag älskar att resa, hur liten resa den än är! Men jag saknar Norge mest såklart, där Jonathan finns. Jonathans och hans mysiga och sociala familj. Det var en fin vecka där, och jag blev lite kär i landskapet minsann.
En Norsk tigerräka. Lite intressant är att den svenska tigerräkan är gul och blå-randig...
Känns lite overkligt att inte få träffa honom på ett par månader, men jag tror det kommer gå fint ändå, för jag känner mig väldigt säker. Tillräckligt säker för att överväga en Master i Norge nästa år... Vårt grannland är ju faktiskt mycket bättre på Masters inom det jag vill plugga med (fishies!), för Sverige har inte mycket att komma med... Undrar varför egentligen? Mer än hälften av vårt land gränsar till vatten, men dess innehåll har aldrig behandlats med någon hänsyn eller respekt. Kanske har det stått för mycket skog ivägen för eftertanke...
En studie av norskt väder
En Norsk B98:a
Och turistfotot... Det var bara tvunget att ha med Jonathan-och-jag-mys-foto. Japp.
Informationsbreven med knasiga bokstäver strömmar in i min mailbox, och det är ännu mer pirr än innan. Jag längtar iväg redan nu! Och det som är ännu bättre är att Jenny hälsar på min lediga vecka och gör Island osäkert med mig! Valsafari och vattenfall! Och fler vänner kanske kommer på besök med.
Det mesta känns bara sådär bra, ja lyckligt pirrande i magen. Fjärilar som fladdrar runt med siffror och bokstäver på vingarna.
Sjöar!
Snart beställs det biljetter till Island. Pirrigt! Hostel och flyg, avgifter betalas till språkkurs och alla dokument måste fixas. Det känns så kul! Lite skrämmande att landa ensam i ett nytt land, hur likt Sverige det än är. Men allt jag tror jag behöver är vänner, och det skall jag nog hitta hoppas jag. Sedan klarar man sig.
Jag är galen i sjöar tror jag, jag behöver det för att känna mig lugn. Fast lite läskigt är det när sjöbottnarna kryllar av iglar, som simmar runt som ormar och ständigt söker i vattner efter något att anfalla. Huuuh! Men som bilderna visar ovan så är det faktiskt värt att ta sig iväg och titta över ytan på dem....
Stora stygga Danmark och de 3 små grisarna
SVT låter folket tilltalas på babyspråk av politiker och veterinärer. "De stackars grisarna är det synd om, uss uss!" och "då kanske griskultingarna gnager på sina kompisar". Kompisar? Det är synd om de 3 små grisarna när stora stygga Danmark föder upp dem? Jag utgår ifrån att det är ett försök att göra det hela mer förståeligt ur vardaglig synpunkt för att väcka medelsvenssons medlidande, och det jag är frustrerad över är inte det görs på detta sättet, utan mer att det ska behövas. Tänker folk inte? Förstår vi inte fysiskt smärta, psykiskt smärta, att även grisar har hjärnor och avancerade nervsystem i resten av kroppen? Man behöver inte ens överföra våra egna känslosystem, uta bara den fysiska biten och ett ytligt medvetande för att förstå att det är galet fel. Är det så fruktansvärt svårt att överföra vår syn på egenskaper till djuren, är det ett så långt steg att gå? Och måste vi höra barnsagor för att förstå att Kalle Kanin har ont i foten för att han fastnade i en fälla? Borde det inte räcka med att vi vet att de behandlas illa för att reagera, betala ett par kronor extra för en bättre omvärld?
En man som intervjuats av Sydsvenskan i affären när han köper danskt fläskkött säger: "Danskt kött är precis lika gott. Priset avgör. Den här ska jag helsteka i ugn och njuta med potatis." och fnyser åt "den svenska duktigheten". Var det smaken vi diskuterade helt plötsligt? Reagerar vi på djurmisshandel (förlåt, smaken var det kanske) för att vara duktiga? Jag måste ha missat något....
Meh.
